”Nej, jag kan bara koka gröt”

Beslut om och genomförande av privatiseringar inom vård, skola och omsorg utgör en betydande del av de borgerligas politiska aktiviteter.
Den officiella förklaringen är att man anser privat verksamhet vara effektivare än offentligt driven dito, d v s ge mera vård, undervisning och omsorg för pengarna. .

De senaste dagarna har jag (som många gånger tidigare) haft anledning reflektera över och ifrågasätta detta resonemangs giltighet:

En åldrig vän skrevs nyligen ut från sjukhus efter ett kirurgiskt ingrepp och lång sängbundenhet. In i det sista fanns tankar på att skriva ut honom till sjukhem.
Dagarna före utskrivningen var han emellertid så mycket förbättrad att det verkade troligt att han skulle kunna klara sig hemma med hemtjänst fem gånger per dag.

Denna hemtjänst sköts i det aktuella fallet av ett större företag i omsorgsbranschen, och insatserna består enligt schema av ”tillsyn”, tillredande av enkel lunch, leverans av middag, inköp en gång per vecka etc. Det vår vän inte klarar (utöver städning, inköp, duschning) är främst matlagning.

Det är ett väl känt faktum att gamla, sjuka, trötta och ensamma människor ofta har problem med näringsintag och aptit och att deras hälsa står och faller med hur man löser detta problem. Ett större företag inom hemtjänsten torde inte vara omedvetet om detta förhållande och om att dess troligen viktigaste uppgift är att se till att patienten får i sig näring för att orka utföra så mycket som möjligt på egen hand.

Tyvärr är vår vän nu (sex dagar efter utskrivningen) i betydligt sämre skick igen varför vi hört oss för om mathållningen. Jo, då, han äter frukost (ett par brödskivor och kaffe) men när han ber om omelett till lunch får han till svar: ”Nej, jag kan bara koka gröt”. Idag var ”middagspersonalen” 2 timmar försenad varför vår vän med viss möda tillredde en djupfryst pizzabit. Middagspersonalen tog sig dock an att diska tallriken och koka en kopp te.

Det är naturligtvis varken medmänsklig och ekonomisk nytta med att låta en strid ström av personal ”se till” fem gånger per dag utan att förvissa sig om att den vårdade några av dessa gånger får i sig rimlig mängd någorlunda välsmakande föda ?? Och ändå är det vad som sker.

Kan det möjligen bero på att företaget erbjudit sig sköta hemtjänsten till ett lägre pris än konkurrenterna och för att kunna ”klara” åtagandet och samtidigt generera vinst till sin ägare helt eller delvis använder sig av för uppgiften okvalificerad och dåligt betald personal ? Troligen är det också så att denna bristfälliga hantering underlättas av att upphandlande part (kommunen) inte kontrollerar att de levererade tjänsterna håller utlovad hög kvalitet.

Med detta inget ont om gröt….

Politiskt färgblind

Läs även andra bloggares åsikter om privatisering, åldringsvård, undernäring, etik